När Greklandssamarbetet inleddes blev det också naturligt att utnyttja området för exkursioner och fältkurser. Så under det här decenniet var jag minst en gång varje år på Peloponnesos som lärare. Men Johan och jag hade också ett forskningsprojekt för att utreda geomorfologins kopplingar till tektoniken, särskilt på Manihalvön öster om Kalamata. Så det blev några fältarbeten där också.
På fortsättningsnivån i geovetenskap var jag delansvarig för kursen Geomorfologiska processer, naturkatastrofer och riskanalys. Den var till stor del uppbyggd kring analyser med geografiska analyssystem (GIS) av ett område i östra Andalusien. Under en veckas fältkurs jobbade studenterna med fältundersökningar på olika platser.
Jag skapade och genomförde institutionens första distanskurs, Kartografi och kartdesign 10 p, med ungefär samma innehåll som campuskursen.
Jag handledde tillsammans med en kollega två licentiater inom Forskarskolan för lärare med inriktning naturkatastrofer. Studenterna utredde förutsättningar för och åtgärder mot skred och jorderosion i Kenya.
I mitten av årtiondet återupptogs fältarbetena vid i Städjan-Nipfjället. Vi ville göra ett sista försök att åldersbestämma de lateralmoräner som vi ”visste” hade överlevt senaste nedisningen. Det lyckades och artiklarna publicerades 2020 och 2021.
Jag tog ut delpension 2013 och gick i helpension 2018. 2015 publicerade jag min första promenadkarta, Snuskungens runda.
Publicerade artiklar under 2010-talet
Kleman J., Borgström I., Skelton A. & Hall A. 2016: Landscape evolution and landform inheritance in tectonically active regions: The case of the Southwestern Peloponnese, Greece. Zeitschrift für Geomorphologie. Volume 60.
Borgström I. 2017: Geomorphology and Exposure Datings in West-Central Sweden. Bolin Centre Database. Bolin Centre for Climate Research, Stockholm University, Sweden










